Virsbo, skogsbränder, veganism
En bild på två coola ♡
Denna helg åkte vi iväg till landstället i Virsbo, å ena sidan hade det varit kul att kunna lägga upp nya bilder därifrån men å andra sidan jätteskönt att inte tänka tanken under tiden vi var där. Det blev ett spontant, enkelt och välbehövt miljöombyte. Vi tog tåget efter jobbet och var bara borta över natten, men det känns ändå som en veckas ledighet. Hela Sverige går igenom en fruktansvärd värmebölja med skogsbränder som följd, så att det hellregnade och åskade under tiden vi besökte var mer än något annat en lättnad.
Vi satt tätt ihopkurade i soffan, jag och David, mamma och mormor, och lyssnade till åskmullret och räknade sekunder tills det kändes mindre läskigt att starta kaffebryggaren.
Att vara nära skogen och sjön igen, känna hur värmen sjunker och himlen öppnar sig, det var som att plötsligt kunna andas när marken äntligen fuktades och växterna snabbt började se lite gröna ut - ja, det gick faktiskt så fort.
Greenpeace med flera andra menar att värmebölja och skogsbränder snart inte är en tillfällighet, och med tanke på allt vi vet om klimatförändringarna så låter det ju rätt så troligt.
Jag oroar mig över miljön, som vi kallar den, men egentligen är det lögn. Jag är inte ett dugg orolig för den här planeten, den klarar sig igenom mer än vi människor någonsin kan utsätta den för, men problemet är att vi själva inte klarar oss igenom allt vi ställer till. Vi har ett självgott sätt att prata om att rädda planeten som om det är den som ligger illa till och inte vi, men det är ju människans utrotning vi faktiskt behöver försöka förhindra.
Jag ser mer och mer folk prata om att de förstår att veganism är det största de kan göra för att underlätta för miljön, ändå är inte den totala övergången till en vegansk livsstil självklar.
Jag undrar om det är en kvarlevande förnekelse, uppgivenhet, eller okunskap som ligger till grund, och jag önskar så att människor finner det lättare och lättare att byta till en friskare livsstil.
Under tiden är vi i alla fall glada och tacksamma över sommarstugan där livet är enklare, och enkelheten känns som en lyx. Man går på toa i en mulltoa-grej och får tömma efter sig, man får hämta kallvatten ur en kran på gården, man får tvätta sig i sjön eller en balja, man får roa sig genom pyssel och arbete istället för med skärmar och stimulans. I höst ska vi ta ut vår dubbelsäng dit, och nästa sommar börjar pysslandet på mitt och Davids permanenta sommarstuge-sovrum som jag längtar så otroligt mycket till!
Vill fixa och göra allt med en gång, men som man brukar säga - bra saker tar tid.
Vi satt tätt ihopkurade i soffan, jag och David, mamma och mormor, och lyssnade till åskmullret och räknade sekunder tills det kändes mindre läskigt att starta kaffebryggaren.
Att vara nära skogen och sjön igen, känna hur värmen sjunker och himlen öppnar sig, det var som att plötsligt kunna andas när marken äntligen fuktades och växterna snabbt började se lite gröna ut - ja, det gick faktiskt så fort.
Greenpeace med flera andra menar att värmebölja och skogsbränder snart inte är en tillfällighet, och med tanke på allt vi vet om klimatförändringarna så låter det ju rätt så troligt.
Jag oroar mig över miljön, som vi kallar den, men egentligen är det lögn. Jag är inte ett dugg orolig för den här planeten, den klarar sig igenom mer än vi människor någonsin kan utsätta den för, men problemet är att vi själva inte klarar oss igenom allt vi ställer till. Vi har ett självgott sätt att prata om att rädda planeten som om det är den som ligger illa till och inte vi, men det är ju människans utrotning vi faktiskt behöver försöka förhindra.
Jag ser mer och mer folk prata om att de förstår att veganism är det största de kan göra för att underlätta för miljön, ändå är inte den totala övergången till en vegansk livsstil självklar.
Jag undrar om det är en kvarlevande förnekelse, uppgivenhet, eller okunskap som ligger till grund, och jag önskar så att människor finner det lättare och lättare att byta till en friskare livsstil.
Under tiden är vi i alla fall glada och tacksamma över sommarstugan där livet är enklare, och enkelheten känns som en lyx. Man går på toa i en mulltoa-grej och får tömma efter sig, man får hämta kallvatten ur en kran på gården, man får tvätta sig i sjön eller en balja, man får roa sig genom pyssel och arbete istället för med skärmar och stimulans. I höst ska vi ta ut vår dubbelsäng dit, och nästa sommar börjar pysslandet på mitt och Davids permanenta sommarstuge-sovrum som jag längtar så otroligt mycket till!
Vill fixa och göra allt med en gång, men som man brukar säga - bra saker tar tid.
Pawprints
Trackback