Det är väl sjukt hur lugnt och njutbart livet kan kännas bara av att skita i att oroa sig för en dag. 

Att bara promenera omkring och vara lycklig en stund, dricka eftermiddags-lagom mycket öl med styvfar samt köpa ett par fräsiga byxor är ju som spa för själen, och nu vet jag knappt vart jag ska göra av allt mitt zen.
Sköljer man ner det med en virre, precis som med ångest?
Eller är det hippie-preparat som gäller nu till helgen?

Längtar efter oklara sommarnätter med dig.