Har spenderat lördagskvällen med att vara vakt åt dessa livsfarliga panterhonor, som varit ensamma i ett dygn och därför skrikjamar hysteriskt tills man gosar med dem. Viktor ligger fortfarande och sover, så jag får hantera mina monster själv.
På tal om att hantera sina monster: Jag har antingen blivit jätteparanoid, eller avslöjat tidernas konspiration.
Ni vet filmen Truman Show, och att man alltid tror att det händer en precis efter att man sett den filmen? Well, jag såg den när jag var typ nio och var helt övertygad om att hela mitt liv var en iscensättning till och från i säkert ett år efter det.
Kom över det som vi alla tillslut gör, och fortsatte att leva mitt liv som vanligt.
Men så plötsligt vändes min värld upp och ner.
Följande dialog utspelar sig på seven eleven i fredagskväll:

Jag: Hej, ett paket blåa LM.
Kille i kassa: Var det bra så?
Jag: Jepp.
Kille i kassa: 5849*.

Han sa koden till mitt bankomatkort. JAG FUCKING SKÄMTAR INTE!
Så jag stod kvar och försökte bibehålla lugnet, samtidigt som hjärtat pumpade hysteriskt, och jag spände ögonen i honom och såg väldigt, väldigt misstänksam ut. Då såg han nervös ut. NERVÖS.
Han hade ju spikat just fått extrajobb som statist i The Elin Show, och visste att "Jäääävlar, nu klantade jag mig! Kommer få sparker direkt, fan vad pinsamt".
Så med det sagt - jag vet att ni är med på det, era jävlar. Mig lurar ni inte en sekund till.
Eller så vet jag att jag hade druckit lite och gärna dramatiserar upp ganska små situationer under berusning.

Fast samtidigt, jag är fan helt säker på att det var det han sa....